Pendlar mellan acceptans och inte ge upp

Skrivet i maj 2022

Jag har haft svårt att skriva ner mina tankar och även vad jag gör praktiskt just nu eftersom jag har känt mig enormt förvirrad med min hälsa och vad jag kan göra åt det.

Jag har börjat för första gången i mitt liv tänka att jag kanske inte blir bättre någonsin. Av någon kost, av att åka till solen, av att byta miljö, av allt jag har hållit på med i 20 år för att må bättre. Jag sade till mig högt ”tänk om jag inte blir bättre…”??? Vilken känsla att hantera!!! Samtidigt läste jag i någon annans blogg om att ”det verkar ha blivit en norm” att man måste göra allt för att bli frisk”, och det i sin tur ”stressar kroppen” med de olika kurerna att byta kost, med olika försök att motionera. Kanske det rent av är så att alla mina försök har triggat upp min ME. Så att det just kan vara anledningen till att jag har blivit sämre av allting med tiden. Detta är just nu för mig en stor ”issue”… en orsak varför jag känner mig så förvirrad.

Vi var i Bohuslän nyligen nästan en hel vecka. Jag upptäckte att det var mycket stress innan resan så att man fick med sig allting till den veckans hushåll, och efteråt stress att plocka med sig allting hem, även om jag inte städade så mycket, så stressar det mig att vara mitt i det. Men och andra sidan kunde jag göra fler korta promenader, göra meditationer, njuta av att inte göra nästan någonting under vistelsen. Så balansen där känns ganska OK. Och min mage lyckades jag balansera ganska bra där.

Efter resan till Gran Canaria var magen ganska bra tills för en månad sedan. Antagligen växer helicobakterna om jag inte dricker chagate’et. Magen svullnar, och hela magen är öm och ond oberoende av vad jag äter. Och jag har känt mig obehagligt yr, kallsvettig och illamående flera gånger den senaste tiden. Hjärtat? Blodsockret? Magen?

Min fysioterapeut sade till mig att söka läkare, för jag blev vimmelkantig jag var hos henne några veckor sedan. Men vi jag har ingen vårdcentral i närheten att gå till för jag har listat mig på en annan längre bort och sade till de att jag brukar bli kallad på hösten. Jag vill inte komma till de som en ”problempatient” första gången. Eller hur? Men jag kan heller inte ha det såhär! Vad göra? Undra på att jag känner mig förvirrad.