Arg eller uppgiven 

Jag trodde inte en sjukgymnast skulle få mig så ur gängorna! En liten flicksnärta, ja, eller hon var längre än mig, men ung och smal. 
Jag har en ny whiplersskada, därför var jag där igår, hade stora svårigheter att ta mig dit överhuvudtaget. 

Hon stod upp hela träffen, som kanske varade en halvtimme. 
Jag kände mig i underläge direkt av hennes korta snabba frågor om hur ont jag har på skala 1-10, om jag gör si eller så, och de snabba avklippta noteringar om mina svar, då jag kände hur hon medvetet ignorerade allt hon inte tyckte hade relevans för henne.

Sen fick jag göra några armlyft, böja huvudet åt höger och vänster.

Återigen skalor, 1-10, hur ont och linjal, hur mycket/vilken vinkel jag kunde åstadkomma.

Hon stod med sin laptop och förde sitt finger på tangenterna, hennes ögon flög över resultatet på skärmen. Då och då tittade hon stint på mig, och nästan läxade upp mig, som jag var en skolflicka. 

”Det handlar om hållningen sade hon”, ”man får ont om man inte har rätt hållning”…bl.a., bl.a…hon visade hur man ska dra hakan mot bröstet… sen minns jag inte mer, hon talade till tomheten, allt det där känner jag till, hon talade om självklarheter, jag hörde bara en sträng röst. Allt lät som direkt från skolbänken.

Ingen större empati, ingen vetskap om min sjukdom ME. Hon hade ryckt på axlarna när jag sade att det stod lite på 1177 om det.

En enda gång kom hon nära mig, stod bakom mig och grabbade tag i mina nackmusklerna kort. Ny föreläsning om fysiologi och anatomi! Jag försökte säga att jag jobbat inom sjukvården(jag sa inte att jag var distriktssköterska), jag sa att jag faktiskt också är avslappningslärare…ingen ”pardon”…”man kan inte hjälpa sig själv, nej, inte det”
Sist skrev hon på den där lappen, ”Nackprogram” 15-20 reps/2-3 ggr/dag, Därefter manade hon att jag ska gå minst 30 minuter varje dag.
Men inte allt på en gång, nej, det behöver jag inte göra, men 10 min på fm. och 10 på eftermiddag… I två dagar kan jag bara gå 15 min, men sen tredje dagen bör jag redan kunna gå 30 minuter!

”Och det onda kan då accepteras upptill 5 på skala 1-10” Ha!
Idag har jag ont 7 på skala 1-10, så då slapp jag promenaden…🤕

Är jag elak? Galen? Vad?
Jag är i alla fall ganska arg. Sorry.

Funderar att inte gå tillbaka på utvärderingen om 2 veckor….

Annonser

Paradiset

  
Jag känner stor tacksamhet och att jag är priviligierad  när jag kan komma till en sån här vacker och varm plats som Gran Canaria är varje år! Från kylan och snöslasket hemma direkt i 23 graders värme! Fågelsång och havets brus!

Men den ansträngningen med resan hit kostar mig många dagars försämring,  då jag känner mig sämre på alla sätt än innan resan hemma och får tankar om det ens är värt att åka hit.

Nu är det femte dagen här, jag har i princip bara sovit och ätit här dessa dagarna. Ja, eller rättare sagt försökt att sova, avslappningen kommer mer och mer, får en ”normal” dygnsrytm. Lite mer promenader har jag vågat mig på, och då är det till närliggande ”supermarket”, alltså vanlig mataffär eller till restaurangen på kvällen. Eller förstås ända till vattnet för att känna det salta havet. Av ansträngningen har min kropp varit som i brand de första dagarna, värken blivit nästan till kramper på nätterna. Glömde dessutom mina vätskedrivande tabletter hemma, så benen har varit stolpar till jag i förrgår kunde skaffa mig naturmedicin som motsvarar effekten.

Huvudet har inte kännts som mitt riktigt. Idag är första dagen som jag orkar tänka längre en ett par timmar framåt, nu kan jag se framåt de två veckorna som vi ska tillbringa här. 

Jag ska kurera mig med frukter och regelbundna måltider, njuta av sol och förhoppningsvis om bad i havet så småningom. Tyvärr har jag ännu inte  vågat doppa mig i. Det blir nog idag, maken har redan simmat flera gånger, fast i poolerna. Idag blir det hav!

En god väninna kommer också som sällskap mitt i veckan, det ser jag verkligen framemot! Vi ska måla lite ihop, kanske berätta några drömmar, dag- eller nattliga, vi ska tillåta oss vara innerliga, få inspiration av varandra, av den vackra fenomenala vulkaniska naturen här, få vila i ”Guds hand”, känns det som…

Livet fortgår med lite mindre fokus på dieten

IMG_9158.JPG

De senaste två veckorna har jag fått fokusera på helt andra saker än på min pågående diet. Lyckligtvis hade jag påbörjat den en månad innan, så den fortsätter per automatik just nu, men inga nya livsmedel som tagits bort eller införts under denna tid, utan jag äter som vanligt glutenfritt, nästan laktosfritt och så lite synligt socker som möjligt. Såg ”sockerfilmen” igår, det gav en verklig tankeställare, jag kommer att jaga det osynliga sockret inom kort, men först ska jag ta paus från livet här hemma och åka iväg med maken. Han har sparat semesterdagar från förra året, så vi åker till Gran Canaria! Den förestående resan håller mig uppe dessa dagar!

Länk till sockerfilmen: http://www.svt.se/dox/sockerfilmen

Vad har då hänt? Ja, jag kom ju äntligen till läkaren, och hon konstaterade som jag misstänkte, en whiplerskada i nacken efter olyckan på Gran Canaria sist och skrev en remiss till magnetröntgen för både nacke och huvud. Jag har också fått sömntabletter eftersom jag sover så otroligt dåligt, har massor av drömmar, vilket jag inte har dock ont av. Men har ännu inte vågat testa de, ska snart prova de. Plus att jag fick några tabletter mot illamåendet, de kan jag ev. ta när jag flyger nästa gång, men hon hade en bra förklaring om trumhinnan, som påverkar vagusnerven vid tryckförändring i kabinen, därav illamåendet. Jag är nöjd med det så länge, fick tips hur jag ska göra med tryckutjämningen när jag flyger. Jag har i alla fall varit säng- och soffbunden hela denna tid, orkar inte någonting. Hjärndimman har varit värst! Utom när jag akut fick åka för att stötta min dotter!

Det svåraste är alltså det som händer med min dotter, som också har ME. Hon har nu försökt att studera istället eftersom hon inte orkade arbeta heltid förra året. Studierna gick ganska bra hela hösten, eftersom de var mestadels på distans och hon har verkligen läshuvud! Men man måste ändå orka åka till huvudskolan då och då, göra tentor mm. Så nu hade hon efter nyåret ordnat så hon kunde studera på halvfart eftersom heltid var för mycket för henne. Men inte ens det gick så hon gick till läkaren för att kunna sjukskriva sig, denna läkare gav inget intyg, och sade att hon skulle höra av sig efter att pratat med ”chefen”! Vilket hon gjorde i måndags förra veckan och min dotter fick panik, beställde ny tid dagen efter och jag åkte 9 mil t/r dit för att stå vid hennes sida. Men all ansträngning från min och hennes sida gav inget resultat, hon sade att hon vet att min dotter är sjuk, men kan inte skriva sjukintyg egentligen. Hon skrev ett tillfälligt intyg, när jag riktigt mopsade upp mig, men sade att hon ”tvättar sina händer”/hon gör inget mer, ”Ni får prata med chefen”! Nu ska ”chefen” ringa min dotter nästa vecka. Förmodligen för att argumentera varför de inte skriver sjukintyg till henne. Då får hon betala tillbaka 30 000 kr till CSN, om det blir så och inga studier gjorda färdigt! Hur kan det vara så här?!? Hutlöst!!! Dagens Sverige!

Så nu har jag intervjuat min dotter, skrivit ner alla hennes symtom, försökt kategorisera, och göra en lista om det hela, hennes sjukhistoria sen allt började 2009, och sammanställt allt, skickat till henne för granskning och nu skickat iväg allt till den berörda vårdcentralen! Läkaren blir tvungen att läsa allt innan han ringer henne! Annars hade hon varit i underläge totalt, när hon inte ens kommer ihåg vilken dag det är!

Tänk att sjuka människor ska behöva hålla på med detta! Jag har gjort lite varje dag, min dotter har inte orkat alla dagar ens ta mitt telefonsamtal, usch, så jag har grubblat på nätterna över det hela. Nu känns det skönt att ha skickat iväg det. Det inträffar samtidigt om jag åker iväg, så jag finns inte där för att stötta henne, oron är såklart stor! Men nu blir det att börja packa resväskorna för min del, lite varje dag…

Tuffa tider

IMG_2711.JPG

Fjolårets bild ger hopp om livet, att våren är snart här, det finns redan tecken i naturen!

Befinner mig mitt i fjärde veckan i min reningsprocess á la Candida. Nu är det tufft, mest för att kroppen reagerar med enorm trötthet och huvudet känns inte alls som mitt eget. Det är svårt att förklara hur, tankarna flödar liksom inte, svårt att sköta det vanliga som räkningar/telefonsamtal mm. Glömmer allt, svårt att fokusera. Men förmodligen har inte något av detta med min rening att göra, hoppas det, fast jag är inte längre säker på något. Ska till läkaren om nacken nästa vecka. Det kan vara whiplersskadan också eller ME:n.

Har nu sakta infört nya mineraler och vitaminer, nya livsmedel, plockat bort sådant ur min kost som ändå ska bort senare. Ägnat mig åt att läsa igenom alla information på FB-sidan Candida Cleanse, som har blivit ett stöd för mig i min reningsprocess. (länk nedan) Upptäckte att jag gått fram lite för snabbt. Därav vissa dagar illamående och ont i magen, det visar sig såsom om man inte tålde det man tidigare har tyckt om, i mitt fall t.ex. äpplen, som jag ätit varje dag förut. Jag har också svårt att ta bikarbonat, som tillhör reningen. Istället dricker jag citronvatten, gärna ljummet/varmt med te och lite egen honung från egna bin, ibland blandar jag med ingefäraavkok. Det är gott och fräscht!

Det positiva är att jag tappat vikt trots att det inte är huvudsyftet. 1, 2 kg på 3,5 vecka! Skönt, magen är också mindre, ej lika bubblig som förut, men det känns som det är långt kvar tills den funkar som vanligt. Nu är det opålitligt med funktionen än.

Drömmer om en frisk kropp. Leonard Cohen, Al Pacino och hästarna får symbolisera detta i låten ”Dance Me To The End Of Love”: https://www.youtube.com/watch?v=IEVow6kr5nI

Länk till Candida Cleanse på FB: https://www.facebook.com/groups/candidacleansesweden/

Infogar här ett par dokument om Erik Bakkers diet, som Natalie Kerven har översatt:

CANDIDA CLEANSE I OLIKA STEG

VAD ÄR ERIC_S CANDIDA DIET_

FAS 1 i reningen av candidaöverväxt

 

Hälsoprofil och barnkalas

IMG_9692.JPG

Har idag jobbat med min Hälsoprofil, som jag anmälde mig till på vårdcentralen i december, en sjuksköterska ska kontakta mig angående detta och ge mig råd. Känns lite lustigt eftersom jag är sjuksköterska/distriktssköterska själv, men jag behöver hjälp och eftersom jag ännu inte fått komma till läkarundersökningen fast jag bett om det nu i fyra månader, så gör jag allt för att få deras uppmärksamhet. Jag har även skrivit ett brev via vårdcentrals chefen till ”min” läkare, så hoppas jag att de inte ignorerar mig längre.

Hälsoprofilen var inte svår att fylla i, dock var det 6 dubbelsidor och tre enkla att fylla i kolumner med olika alternativ, var man befinner sig i de följande områden tobak, alkohol, kost, fysisk aktivitet, levnadsförhållanden, stress, midje -stussmått, livssyn. Resultatet anges i gröna, gula och röda cirklar, se i bilden till höger. Mitt resultat blev 4 gröna av 7, 1 gul av sju och 2 röda av 7. Sist skulle man fylla i var man står på sin livstege mellan 1-10 idag och vart tror man är om 1 år. Jag kände att jag är ganska nöjd, jag har familj, tak över huvudet, äter mig mätt och jag kan åka på semestrar, så jag fyllde att jag står på 5. Varför inte högre? För att jag har så ont, värk över hela kroppen, är så trött, orkar inte träffa ens barnen och vännerna så ofta, och har en sådan hjärndimma, alltså kan inte fokusera länge(t.ex. läsa böcker, se på film mm), känner mig inte förmögen själv att ta mig ur denna situation med min ME. Om jag får hjälp så tror jag att kommer att vara på 7:e stegen p.g.a. jag då är mer rörlig, dels att jag själv lyckats ändra på kosten, dels för att jag kanske har fått hjälp via sjukvården med sjukgymnastik mm. Då vågar jag delta i fler aktiviteter, då kan jag kanske dansa igen, som jag helst vill. Då orkar jag måla med en väninna och kanske göra andra aktiviteter som höjer livets mening med henne och andra!

Jag har kommit en bit på min diet, införandet av nya grönsaker och frukter. Mer squash och äggplanta, paprika och avokado, tomater och bönor. Frukt som jag äter just nu är blodapelsiner, grapefrukt, äpple, mango och kiwi. Vi har även köpt en stor paket med två sorters fisk och räkor från Hemdeli, en ”fisk- och köttbil” som levererar hem riktigt fina råvaror. Denna gången blev det lax, torskrygg oh räkor. Enda nackdelen är att det är kostsamt, det går inte handla i den så ofta.

I helgen hände minst en sak som lyfte mig från vardagen, från gråheten. Vi var i Göteborg och firade av mitt första barnbarn, Estelle! Det är alltid så viktigt för mig att få komma på träffa/komma på besök hos mina barnbarn. Estelle är först, jag deltog så lång tid i hennes långasjukhusvistelse vid födseln och därför har jag ett extra band till henne. Nedan en bild från hennes rum, där min make skojar med henne och lillebrorn.

IMG_9663.JPG

För det andra var jag efteråt med min bästa väninna hos en annan väninna som hade bjudit till samtal under temat ”Här är ditt liv”. Hennes inspiration i sin tur ligger i psykosyntes. Inspirerande titel, härligt samtal och lite målning. Idag kanske jag inte klarar mer än att skriva denna bloggsida, men jag är mycket nöjd med min helg, jag valde rätt. Nu blir det vila, ute snöar det, marken har blivit alldeles vit medan jag skrev detta! Nu blir det fika och skidåkning på TV.

Andra veckan på gång av min förändring

IMG_9598[1].JPG

Det är tufft att vandra i ”dimman”, bokstavligen. Lyssnar på Leonard Cohen för att pigga upp mig, älskar ”Dance Me to the End of Love”! Just nu är det grått ute, dimmigt och fuktigt även om jag menade ”hjärndimman”, vilket är ändå tuffare. Jag går inte ut utan ärende i vanliga fall, nu gör jag det definitiv inte i detta väder. Jag upptäckte redan för fjärdedels decennier sedan att jag hatar att vistas i fukt och kyla. Så det är inget jag utsätter mig frivilligt för. Jag saknar värme och sol!

Men min diet utan vetemjöl/glutenfritt har jag hållit förutom en enda sockerkaka i söndags då vi var självinbjudna hos grannen på fika. Bör sägas att vi inte umgås så mycket, men det kändes lite bra att veta hur de mår, det är ett äldre par, som jag inte sett så mycket av i vinter. Kunde inte låta bli att ta emot ”dopp”, det hade känts nästan lite oförskämt, hon hade bakat själv.

Dieten har gått bra! Jag har hittat rågbröd i affären, kompletterat med olika frön och nötter, samlar på mig recept på nya brödsorter utan gluten. Men i vanliga fall äter jag inte mycket bröd heller så det blir inte mer nu. Till kaffet tar jag ”majbröd”(kex) med honung på. Jag har olika kosttillskott från Nutriway. Magnesium och kalsium med D-vitamin, C-vitamin i höga doser, Q 10 och mjölksyrabakterier för magen. Frön och nötter bör blötläggas p.g.a. futinsyra, men det har jag inte orkat göra ännu.

Jag har även börjat minska på sockret rejält, även om jag inte har uteslutit det helt. Jag glömde förra gången skriva att jag ska ju utesluta mjölkprodukter så småningom också. Nu har jag redan ersatt mjölken med havremjölk och skaffat mig kokosolja från Markatta. Tydligen är Kefir bra för att ta bort candida, så det intar jag dagligen.

Alltså byter jag ut både i skafferiet och kylet, utrensningen/elimineringen innebär alltså även en fysisk förändring i mitt kök. Min man och jag lagar mat av fisk, kyckling och lamm och grönsaker såklart.

För övrigt äter jag mycket delvis enligt ISO-dieten som jag känner till och lite stenålderskost, och lite av LCHF-typ. Men jag räknar inte alls kalorier, Syftet är inte i första hand att gå ner i vikt, utan må bättre mående!

Detta är vad maken lagade till mig i söndags: Marockansk kryddig kycklinggryta med basmatiris och ruccolasallad med cashewnötter! Fantastiskt gott!

IMG_9586[1].JPG

Vad har hänt med mig så? Inte så värst mycket, kanske. Inte med orken än. Men magen verkar fungera redan lite bättre, mer normala toabesök om man får säga så. Tröttheten är detsamma, oerhört trött ännu, förmodligen denna hatade dimma. Orkar alltså inte skriva denna blogg mer än så här 1 g./v. Men jag hade gått ner i vikt 7 hekto igår! En bonus, verkligen! Och midjemåttet har också minskat redan lite. Alltså jag är inte så svullen om magen, bara en vecka sen förändringen! Så nu fortsätter jag lätt på denna nya väg!

Ps. Vikttabell kommer jag lägga ut också så småningom när orken vänder tillbaka…

Idag är första dagen på resten av mitt liv

IMG_9713Idag går jag ingång med programmet med Candida Cleanser som jag berättat om och finns att läsa om på FB-sidan med samma namn.

Idag börjar med att utesluta vetemjölet ur min kost. På alla fronter i alla livsmedel, i allt jag intar i munnen.

Jag kommer att lägg upp en sida med länkar på den informationen som har inspirerat mig till att vilja börja förändra det jag själv kan förändra.

Men det är som att sluta röka, alla människor gör det på olika sätt. Andra gör det direkt, snabbt och över en dag, andra minskar sakta för att sedan kunna sluta helt. För mig är det viktigaste att jag gör det hållbart, att jag verkligen kan i alla lägen klara av att följa den vägen jag anser just nu vara det bästa för mig.

Målet är att utesluta all gluten, all raffinerat socker och tillföra vitaminer, mineraler och allt som behövs för ett bättre liv fri från sjukdom.

Idag har jag gjort candida-testet på sidan www.yeastinfection.org. Den är helt gratis. Jag använde mig av Google översätt för säkerhets skull, så jag inte skulle missa något!

Jag hade 94% sannolikhet att ha candidainfektion enligt testet, och mitt tillstånd enligt testet är allvarligt. Jag ”bör vidta åtgärder snarast” genom att förändra min kost, tillföra antimyotika som dödar svampinfektionen och tillföra probiotika med enzymer för att förstärka tarmen och magen. Så det så, visste väl det innan! Har läst mycket om detta på FB-sidorna om ME, och har förstått at mycket av ME-symtom kan härledas till candida, även om det inte är enda orsaken till sjukdomen, utan candidan har hjälpt till att blir sjuk.  Jag tror på detta nu, så jag börjar i min takt med förändringen idag.

Andra nyttiga länkar om candidainfektion är:

Nu tar jag paus och berättar mer en annan dag. Tar en makrillsmörgås av finska rågkusar och kaffe! Chill it!